"If your dreams don't scare you, they aren't big enough"
Har ni någonsin känt att ni inte vågat drömma en dröm? Det har jag, i flera år. Just för att jag är så rädd att inte kunna uppfylla dem och då antingen bli sur på mig själv eller känna skam för att ha drömt så stort.
Men efter att ha läst många stora ryttares ord har jag insett vinner på att drömma stort. Jag märker själv att min motivation blir bättre av att ha ett högt mål att sikta mot. Det blir inte meningslösa pass som man lika gärna hade kunnat strunta i för då kan jag luta mig tillbaka mot målen och träna på något för att ta mig ett steg närmare dem.
Så nu har jag äntligen vågat börja drömma och jag vill inte drömma om att vinna si och så många tävlingar en viss klass eller få 75% i en LB. Jag vill utmana mig och hästarna tillsammans, jag vill inte stanna kvar på LA nivå (det är inget fel med det och det är även det en merit). Men jag vill ta mig tillsammans med mina två ponnys längre.
Så åren för 2016 presenteras nedanför:
Thor: vi ska debutera La1 i slutet på året. Jag har aldrig tävlat lokal dressyrtävling med Thor förut så det är ändå ett ganska stort steg. Jag har inga mål att vi ska placera oss eller få en viss procent men få en bra känsla och avspändhet, han är så känslig så minsta lilla kan göra han spänd och då är det inte så lätt att ta sig ur det under ett dressyrprogram haha. Armani spänner nacken lite när han blir spänd= blir snyggare. Thor sänker ryggen, stoppar upp huvudet, blir omöjlig att sitta ner på, stel i sidan och tappar helt gångarterna. Så vi får träna på det ;-)
I hoppningen är målet med båda att hoppa stadiga LB rundor (100cm). Thor ska tävlas i grimma i hoppningen. Jag tänkte från början även Armani men vi måste träna lite på lydnaden först haha.
Armani: håll i hatten nu, vi ska i maj debutera LA:3 och fortsätta på den nivån resten av året för att sen i slutet debutera MVSC (förstår inte ens att jag vågar drömma om det). Vi båda behöver bara tävlingsrutin. På hemmaplan kan vi utföra alla moment ur båda de klasserna (med sämre kvalite än vad som krävs på tävling såklart). Men vi måste hitta ett bra upplägg inför, under och efter tävling för att få så bra känsla som möjligt för oss båda.
Jag ska försöka fara på så många p&r som möjligt och miljöträna båda mycket för att tjäna in det i poäng på tävling sen.
Här började vi ;-)
Bara efter minivilan som de hade för någon vecka sedan har båda utvecklats så mycket! Så det ska bli kul att jobba mot dom här målen. Men med hjälp av Emmah och min familj tror jag att det kommer gå!
När jag rider in på sista uppridningen i Msv c klassen om 10 månader så kommer jag tacka mig själv för att jag vågade drömma och tro på både mig själv och mina underbara ponnys.
/Jennie