Så jävla hjälplös
Jag känner mig som världens mest egoistiska person. Människor flyr, livlösa kroppar spolas upp på stranden efter att deras själ har lämnat dom, dom som hade drömmar precis som du och jag, människor mister sin familj och tvingas leva med rädsla resten av deras liv. Och här sitter jag, i Luleås lugnaste by, med mat kylskåpet fullt, rinnande rent vatten ur x antal kranar och en säng där jag kan känna mig trygg i hela natten. Men främst, min familj finns här och jag kan med säkerhet säga att jag kan sova lugnt utan att oroa mig för att någon utav dem inte ska vara kvar imorgon när jag öppnar mina ögon igen för att fylla ut ännu en dag med sånt som jag älskar.
Jag vill så gärna åka och hjälpa människorna som flyr just nu. Hade året varit 2017 hade jag inte tvekat en sekund på att packa den största resväskan full med nödvändigheter och tagit flyget direkt.
Jag vill inte leva i en värld där människor ska behöva vara med om detta. Jag vill inte att det ska existera sån ondhet, jag vill inte att folk ska blunda för det som händer nu.
Jag känner mig så hjälplös i detta.
/Jennie