Hm
Nu var det väldigt längesedan sist. Det känns inte riktigt som att jag har något att skriva här längre då jag knappt är i stallet. Jag är otroligt skoltrött, men försöker kämpa på. Jag har även börjat peppa mig själv till att höga betyg är meningslöst om man stressar ihjäl sig för dem. Därför skrev jag ett engelskaprov utan att i princip ha pluggat någonting. Första provet jag faktiskt känt mig lugn över trots att jag inte var tillräckligt förberedd, väldigt skönt.
Annars så har jag spenderat mycket tid med Morteza och även hans familj. Han jobbar rätt mycket nu men då har jag umgåtts mycket med hans storasyster. Vi är väldigt lika, hon är nog den första person jag träffat som jag kan ha liknande konversationer med som jag har med mamma. Där det känns som att vi båda utvecklas, vilket är jätteroligt!
Jag drömmer mig även bort till studenten och allt som det innebär. Bal, avsluta skolan och om jag och Morteza fortfarande är tillsammans; en resa till USA över sommaren! Aldrig har jag längtat bort så mycket från skolan som nu under trean. Jag vill ut och resa, jobba ihop egna pengar, sova hela dagen, aldrig stressa över skolarbeten och ha energi kvar till att göra det jag VILL, utan massa måsten från skolan.
Texten ovan ↑ skrev jag för några veckor sedan utan att publicera det. Men livet ser rätt likadant ut nu också så jag låter det vara kvar.
Skillnaden nu är att jag och Morteza har lägenheten för oss själva då hans familj är bortrest. Jag har insett att jag är en usel hemmafru (trots att jag försöker lära mig så mycket som möjligt av hans syster) och man får oerhört mycket post, något jag inte tänkt på förut. De kommer dock hem den här veckan vilket blir jätteroligt, jag har saknat dem så det ska bli roligt att få höra om hur resan varit och prata ikapp om det vi missat!
Annars så känner jag mig rätt stabil, vilket i och för sig är skönt med tanke på hur labil jag varit förut, hehe. Man kan jämföra mig med en horisontell linje, det går varken upp eller ner egentligen. Jag går i skolan utan att stressa för mycket över arbeten (SÅ SKÖNT), jag är i stallet då och då för att mocka lite, pussa på hästmular och se när Jennie rider. Jag är med Morteza och inser mer och mer hur kär jag är. Jag kan vara ensam hemma och känna lugn istället för ångest. Jag bryter inte ihop om jag inte får A. Jag är mitt uppe i vad-ska-jag-ge-alla-i-julklapp-tankar och längtar till jag kan börja jobba istället för att gå i skolan. Jag ser fram emot att få en månadslön som räcker till att köpa PS och Micklem-träns till Jennie och ponnysarna, blingade schabrak och fina presenter till pojkvän, vänner och familj. Jag älskar att köpa saker till andra, slå in det i fint papper, hitta något som känns 100% rätt och känna att man gör en annan människa glad. Jag tycker även om att göra saker för andra, exempelvis hjälpa till, överraska på olika sätt osv. Däremot ska jag självklart spara massor av pengar också när jag väl börjar jobba. Drömmer mig bort till min första egna lägenehet som jag får renovera och inreda, förhoppningsvis med Morteza.
På ett sätt känns det skönt att jag drömmer om framtiden igen då alla mina framtidsplaner försvann i och med utmattningsdepressionen. Nu gäller det bara att jag klarar av att njuta av nuet också. Däremot saknar jag lite mitt berg-och-dalbane-humör, åtminstone topparna där jag kände en enorm drivkraft till olika saker. Jag saknar känslan av att brinna för något, göra en satsning och försöka göra så bra som möjligt ifrån mig. Men i nuläget vet jag att jag inte klarar av att hålla det på en bra nivå, så tills vidare för jag nöja mig att vara "lagom".
/Ida-Maria